Har väldigt många tankar och funderingar angående sorg, och givetvis ställer min underbara Moster L upp och svarar!

Fick en bra pratstund med henne nu ikväll!

Hon sa bland annat att man inte ska beklaga sorgen, för sorgen hjälper oss att bearbeta, att man i så fall kan beklaga vad som hände.

Så har jag aldrig sett på det innan men nu förstår jag precis hur hon menar.

Moster L förlorade sin äldste son för 4 år sedan,  hon om någon vet vad man går igenom, kanske inte hur sorgen känns eftersom det är olika för alla, hon förstår på ett helt annat sätt än vad jag gör.

Jag har inte förlorat ett barn, jag har förlorat två kusiner, som jag sörjer fruktansvärt mycket, och just nu sörjer jag båda två nästan lika mycket, men jag kan aldrig förstå eller veta hur det känns att förlora ett barn.

Anyhow.....

nu påbörjar jag min 3:e jobbehelg på raken, djupa suckar! 9-18 imorgon och 6.45-15 på söndag, hua mig vad jag kommer vara trött, sover inte så bra på nätterna heller, kommer i säng för sent och så vidare.

Idag har Filip och jag varit hos morfar, där var också morfars flickvän och hennes barnbarn som är fyra dagar äldre än Filip.

De leker så fint så jag kan bara hoppas att Filips värsta "hårdhänta" period är över, att han är det mot oss kan man hantera, vi är vuxna, men när han är det mot andra barn blir det så fel.

Hittade även förklaringen till att Filip har varit så gnällig sista veckan, 3 små pluttiga riskorn tittade fram i munnen på honom! No wonder!

Seee ya - wouldnt wanna be ya!

I måndags fick jag en oerhörd chock när mamma ringde med ett tråkigt besked, så här utspelade sig samtalet:

mamma: jag har ett tråkigt besked, Niklas har kraschat.

jag: jaha? (vaddå det har han gjort innan ju tänkte jag)

mamma: det är illa

jag: jaha (typ brutna armar och ben någon fraktur på revbenen)

mamma: iza det är riktigt illa, han är på akuten i ystad nu dem vet inte hur det går.

Sen dog min mobil. Mamma var på väg in till Lund för att hämta My och Rickard som varit på bio.

Vid kanse kvart över nio ringde My från Ystad och sa att han var borta, eller rättare sagt hon snyftade fram det halvt hysterisk!

Jag blev så chockad, stum, sen cyklade jag ner till pappa, och berätta för pappa och Linus, bröt ihop helt i pappas famn, sen gick han några varv i trädgården, förbannad och ledsen!

Jag är fortfarande helt stum!

För 4 år sedan förlorade jag och mina syskon en kusin uppe i småland i en olycka, han blev elva. Jag trodde inte att man skulle bli glad igen, men det blev man och nu huggs man jämns med marken igen.

Och jag tänker på familjen, på mina andra kusiner min faster och på Niklas, hur är det mäjligt?

Två veckor innan Mys student för 4 år sedan sade jag till mamma att det var något som kändes konstigt i magen, jag hade en känsla av att studenten inte skulle bli som vi trodde. Och det blev den inte heller för våra kära släktingar från Småland kom inte ner pga olyckan en dryg vecka innan.

För två veckor sedan sa jag till My att jag hade en hemsk känsla i magen, något som inte riktigt stämde. Och så  händer detta.

Jag har haft den känslan en gång emellan dessa olyckorna, och då körde Mysan och krockade på väg till träningen!

Hur kan man återuppleva samma sak  om och om igen?

Jag sa till mamma att det känns så overkligt att det ska hända igen!?! Att det KAN ske sådan hemska olyckor två gånger inom en släkt? Dock ingift och så men ändå!

JAg bölar och gråter, är bitter och sur, hur kan det få hända ett barn? Niklas? Nä??

Jag kan inte fatta det. det är rent bisarrt!

Alla mina tankar går till min faster och mina kusiner och resten av släktingarna. Att gå igenom detta en gång till känns oerhjört tungt, när Robert dog var jag förkrossad, hade hemska mardrömmar och kunde knappt sova.

Nu gråter jag ofta, jag grät i sömnen hela natten i Måndags, jag är bitter och sur, tycker det känns för jävligt att gå till jobb.

Plus att jag har idag har varit hos tandläkaren, gick därifrån med en tand mindre, blödande mun och blödande plånbok! suck. Men det var väl värt det i längden.

Har tagit lite värktabletter så att jag ska kunna sova!

det här finns bara inte, det händer inte oss, mig dem igen?!

Vad är det för mening med detta?

Ingen dag är den andra lik när man har en lite gosse som heter Filip!

Bus och stoj från morgon till kväll! Inte en lugn stund!

Imorse välte han byrån över sig IGEN! suck!

Sedan skulle vi gå och mata ankorna med mormor, så Filip bestämde att han minsann inte skulle sitta i vagnen han skulle gå.

Så vi gick, längs stora vägen, mest för att se hur han reagerade på bilarna och om han var duktig och lyssnade på mig.

Inga större missöden, han stannade och tittade på alla bilar, sedan tog han i vagnen en stund, gick själv och sen började det om. Varje gång det kom en bil satte jag mig ner och förklarade att dem är farliga!

Har märkt att han lyssnar bra och jag ka få honom att titta på min när jag pratar. Då går det för mesta in, även om man behöver upprepa!

Skulle egentligen ha jobbat men sambon min blev sjuk, 40 graders feber, så jag fick stanna hemma. Så jävla typiskt!

Jajja nu ska jag sätta mig i soffan och kolla på tv/film och äta lite godis och chips, ha en "bara-Iza" kväll! =)

    För ett år sedan var han så här rund och goooo!!!

Dagen har varit händelserik!

Morgonen började med att Filip välte vår lilla byrå över sig och klämde fast sig mellan sängen och byrån, sen välte han vagnen, knäckte mina glasögon, hoppade från Jimmys nattygsbord, kröp över kanten på köksbordet!

Snacka om att ha hjärtat på fel ställe!

Undrar hur länge detta ska hålla på!

Hade även Sofi på besök när Filip var på dagis, kollade igenom lite pyttekläder som hon kan ha till lillan! =) Snart kommer hon, snart kommer hon! Jippie!!

Sofi börjar bli lite nervös, vilket är fullt förståeligt och helt normalt!

Hon kommer att klara det utmärkt tror jag! =)

Sedan hämta den lille huliganen på dagis, och väl hemma fortsatte klättrandet, kistan måste man ju klättra på, vardagsrumsbordet ska hoppas från och klättras på hela tiden!

Imorgon blir det en tidig morgon för oss båda, jag har mycket att göra på jobb och Filip  har 3 dagar kvar på dagis innan han har sommarlov i 3 veckor!

Och just nu ser det ut så här i sängen:

En gammal goding dyker upp igen!

Gissa motivet!

Herregud vad dagarna bara flyger förbi!

Hade lite smått ångest över att lämna Filip iförmiddags!

Han har ju varit så rolig och lätt denna veckan! Jag har riktigt njutit av varenda minut!

Han är ju trots allt bara liten en gång!

Han har sina idéer och hyss för sig, och är en riktig liten undersökare! Man kan ju ibland tycka att gränsen för vad man får och bör undersöka är nådd för länge sedan!

Då tittar han på en med ett flin och säger jaaaa! Sen fortsätter han!

Efter att jag hämtat Filip på dagis idag så cyklade vi hem till morfar! Mormor var ju givetvis med, och en hemlig gäst! Den hemliga gästen är en av Filips favoriter, och han är ju inte direkt blyg så den hemliga gästen blev upptagen i omkretsen med detsamma!

Väl där så badade Filip och morfar en sväng, mormor och mamma var baddräktslösa så vi fick titta på! Han har lite svårt att vänja sig vid att det plaskar lite i ögonen och att man kan gå i vattnet! Men han vänjer sig säkert snart!

Imorgon blir det kvällsjobb för min del, så mormor ska hämta Filip på dagis så får han lite mer tid hemma imorgon!

Här kommer lite bilder på mitt lilla underverk!

KAN SJÄLV!

Och så här gjorde ju pappa! Det måste vi testa!

Mamma har fått tömma fönsterkarmen på ömtåliga saker!

Åhh kolla min vagn, titta!

Titta, jag har ben!

Och jag är såååå kittlig i ljumskarna och på låren!

Kvällen avslutades med en GOD middag hos mamsen och Filip fick busa och köra med mooaa lite idag! Han verkligen ÄLSKAR och TJATAR om mormor!

VARJE DAG när vi cyklar förbi mormors område måste man berätta för mamma typ 700 gånger att mormor bor där, och när han ser något som påminner om mormor måste man OCKSÅ berätta det typ 700 GÅNGER!

Så varje dag nämner Filip moooa sisådär en tvåmiljonerfemhundrasjuttioelvatusen gånger! MINST!

Men vi är sååå glada att moooaaa finns!

IBLAND, men bara ibland,

vill jag bara åka tillbaka 10 år i tiden, 10 år tillbaka och bara finnas, bara lita på att mamma noch pappa fixar, mamma och pappa tar hand om mig!

Ibland vill jag bara ligga under trädet hos pappa och läsa min bok, fundera på min framtid, drömma om killar och sånt!

Ibland vill jag bara hålla på med fotbollen, satsa liite mer, träna lite mer.

Ibland önskar jag att jag var 14 år igen, för en dag, för en timme bara för en liten stund!

Men sen, sen tänker jag på Filip,

Filip som alltid möter morgonen och med ett leende,

Filip som bara pussas så som Filip kan,

Filip som hittar på alla hyss och bus så att jag får motionera,

Filip som bara älskar mooa, moofaa, nijje, och alla andra,

Filip som är så glad och oblyg och hälsar på ALLA i affären,

Filip som vet precis hur han ska trösta mamma

Och så tänker jag på framtiden, framtiden som jag önskar:

en liten familj,

en husvagn,

barn som springer barbenta på sommaren och sparkar boll och cyklar,

barn som kan reta gallfeber på mig,

barn som älskar att vara ute och hitta på barnsligheter som barn ska!

Men ibland, bara den där korta stunden skulle jag behöva få vara liten, allt hände så fort, helt plötsligt var man 15 år, sen tog man studenten, sen träffade jag Jimmy, sen flyttade vi x-antal gånger, och nu 4½ år senare sitter jag här i en trerums lägenhet med en son på dryga 17 månader, en sambo och bil senare.

Vad hände? Var fan tog tiden vägen? När hände allt det här?

Idag har varit en toppendag!

Först i förmiddags blev det mys på hemmafronten! Dock bli man ju gråhårig i förtid av all fy, nej, farligt, varmt! Suck. och TYDLIGEN är våra köksstolar så himla intressanta så man kan ju ABSOLUT inte låta bli dem!

Sen blev det en tur till blomsteraffären, några tagetes, flitiga lisor, en dahlia och en ros senare cyklade vi hemåt till vår STEKHETA lägenhet! Usch, ut med ungen i trädgården och upp me "laaaa" (parasoll)!

Sen lunch och Filip åt riktig mat för första gången på 3 dagar! Härligt, alltså är allt på bättringsvägen!   

Sedan kom Sofi hit en sväng och lämnade två pumpar så jag kunde hjälpa pappa att pumpa upp Filips pool!

Satt där ute i skuggan av "laaaa" och degade! Fick en härlig pratstund! Och även om vi bara sitter tysta blir det ändå ingen "laddad" och jobbig stund! Skönt med sådana kompisar!Kom fram till igår att on visst det var längre gången än vad hon tänkte, hehe! Tur att jag har koll! hihi! Helt plötsligt blev bebisen en vecka närmare. det är dags i början av augusti! Men visserligen tror jag att den lilla kommer tidigare! =)

sen cyklade vi hem till moo--faaa, blåste upp poolen och Filip det lilla busfröet klättrade ner NAKEN i moo-faaas stora kruka som han under en tid använt som sandlåda, så han tyckte att det var en superbra idé att sitta naken och gräva!

Hehe! Han fick sig i alla fall ett dopp, och till och med moo-faaa hoppade i poolen ovh busade med Filip!

Sen hem och äta middag, hjälpa mamma och hänga tvätt, fylla tvättmaskinen, droppa ögonen, och sen sist men ABSOLUT viktigast mysstund i sängen med välling och pusskalas!

Nu ska denna utmattade mamman bänka sig framför Spanien-Portugal på TVn!

Tror att det blir en spännande match! Hejar lite mer på Spanien faktiskt! Gillar Carlos Puyol en hel del!

Ciao Ciao