Direktlänk till inlägg 25 augusti 2010
Nu börjar det närma sig, tårarna kryper längre och längre fram, iza drar sig längre och längre bak, att vara ensam är jobbigt, att vara med vänner är jobbigt, att bara vara jag är jobbigt.
Nu kan man inte förtränga längre, nu är det verkligt, nu säger vi snart ett sista farväl! Kan inte riktigt fatta, vill inte riktigt fatta, 4 års sorg rörs upp till ytan igen, har ju blivit så bra på att dölja!
Dikten stämmer så väl in på mig:
Mina ögon kan tindra
Mina läppar kan le
Men sorgen i mitt hjärta, kan ingen se
Filip, mammas lilla hjärtegull snackar på som bara den hela tiden, alltid. Han kan bara komma på lite saker som han bara måste berätta om!
Nu säger han följande:
mamma pappa mooffaa
mumma katt takto
gunga hej ja
nej titta där
ampa kaka Nije (Micke)
vatten kex Ella (Mirella)
Eija (Elin) atbil Nej nej
bubba (morbror) bil
yssla (flygplan) akke (kaffe)
kikka (klippa) assla (äpple)
gng (skål) ringar
Och en hel bunke namn! Alexander, Mirella, Jimmy, Iza, Andy, Christian mfl.
Han kan peka ut de flesta kroppsdelar och kan låta som de flesta djur,
han vet vad mormor säger, vad morfar säger och hur moster My låter
Härliga unge!
Nu ska jag hoppa i sängen och vänta på att sömnen behagar infinna sig!
Puss å kram skumbanan
Krånglar till det lite för er igen... men nu försöker jag blogga på www.izarosen.blogspot.com ...
Nej fan, helvete det är ju julafton imorgon! Vad hände där liksom?? Jajja förra helgen bestod av jobb, jobb och jobb, lillan har äntligen kommit hem och det pluggas en del, beklagar mig över min trötthet eftersom jag knappt orkar göra något med...